Campo Antiimperialista Italien om Romano Prodis segernederlag
Mitten-vänstern har vunnit valet, eller rättare sagt folkomröstningen om Berlusconi med en hà¥rsmà¥n. Men detta bekräftades inte förrän kejsare Bush till slut ringde till Prodi och pॠsॠsätt gjorde hans insättande i ämbetet verkligt.
I och med att det nationella självbestämmandet har tagit slut, har även politiken dött av och allt som à¥terstà¥r är att fördela positioner och allmänna medel. Enligt Massimo D’Alema, president för Vänsterdemokraterna (Partito Democratico della Sinistra), är vallöftena vaga och det som verkligen räknas är vem som fà¥r vilket uppdrag. Padoa Schioppa, en välkänd, högt uppsatt bankdirektör har utsetts till ekonomiminister och Fausto Bertinotti, ledare för Rifondazione Comunista, ska bli president för underhuset. Dessa signaler sänds ut i olika riktningar men sammanstrà¥lar väl. Den första signalen är ett tecken pॠstabilitet avsett för de internationella finansinstitutionernas vampyrer, medan den andra är en uppmaning till den italienska vänstern att hà¥lla tyst.
När valkampanjen nu är över är det tydligt vilken slogan som gäller: alla mà¥ste gॠhem och börjar arbeta för att rädda den italienska kapitalismen frà¥n att ytterligare và¥ldföras av globaliseringen. Alla förstà¥r vad detta innebär. Nedskärningar för att ytterligare koncentrera resurser i händerna pॠstorkapitalet och en förnyad bekräftelse pॠanslutningen till det euro-atlantiska blocket (jämför det för alla partier gemensamma beslutet om sanktioner mot Vitryssland eller bestraffningen mot Palestinas folk för att de valde Hamas).
Den som inte förstà¥r att förbereda sig pॠatt det kommer att bli värre, är förlorad. De som röstade pॠProdi bara för att bli av med Berlusconi, kommer snart att fॠbetala dyrt för den check som de skrev ut in blanco. Den som kommer att hända är förutsägbart: inom vänstern kommer besvikelsen att växa, medan högern, som inte förlorade särskilt mycket i valet, kommer att à¥tererövra tolkningsföreträdet. Pॠsॠsätt kommer hela farsen att upprepa sig igen om fem à¥r. Denna tvekamp är en sluten cirkel. Dess parter stà¥r inte längre för olika intressen eller värderingar, utan är bara olika grupper inom samma kapitalistiska oligarki. Fausto Bertinotti försökte till och med framställa detta smutsiga spel som nà¥gonting viktigt: enligt denne kloke man är maktskiftet ett förrum till en alternativ politik.
Det finns de som tror att det kommer att uppstॠen ny stor samhällsrörelse för bekämpa allt detta. Det hoppas vi ocksà¥, men vi kan inte lita pॠen sॠosäker faktor. Däremot förutser vi att det kommer att bli en period av à¥tergà¥ng medan mitten-vänstern gör sitt för att paralysera och neutralisera samhällsmotsättningarna. De antikapitalistiska och antiimperialistiska krafterna mà¥ste därför förbereda sig pॠen svà¥r tid dॠden tidigare samstämmigheten gà¥r förlorad och vi mà¥ste göra motstà¥nd.
Att den sॠkallade radikala vänstern har förfallit till en stödtrupp à¥t den nya regeringen kommer att pà¥verka även viktiga delar av den antagonistiska vänstern. Efter att ha skrikit högt mot Berlusconi, sänker de nu rösten. Det enda positiva med denna kris är att den kanske kan skaka om vänstern. Vi mà¥ste bidra till den processen. Den som inte förstà¥r att han mà¥ste skära av navelsträngen till mitten-vänstern och den slutna cirkeln, är förlorad och dömd att gॠunder. Alltsॠhar vi inga stora framsteg att vänta och kan bara räkna med và¥ra egna styrkor och và¥r envishet som opposition.
Campo Antiimperialista
slutet av april, 2006
Övers (fr engelska): Anders Püschel
