Uttalande av Hizballahs generalsekreterare, hans excellens Sayyid Hasan Nasrallah
Till nationen, till det libanesiska folket, till motstà¥ndskämparna, till sionisterna och till de arabiska ledarna
Fredagen den 14 juli, 2006
I detta mitt första anförande under dessa dagar efter Operation Verkligt Löfte, skulle jag vilja säga nà¥gra ord – nà¥gra till det libanesiska folket, nà¥gra till motstà¥ndskämparna, nà¥gra till sionisterna och nà¥gra till de arabiska ledarna. Jag kommer inte att rikta nà¥gra ord till det internationella samfundet för jag, liksom mà¥nga i và¥r nation, har aldrig för ett ögonblick trott att det finns nà¥gonting sà¥dant som ett internationellt samfund.
Först, till det libanesiska folket, säger jag: kära folk – som omfamnade motstà¥ndet, genom vilket motstà¥ndet segrade, och för vilket motstà¥ndet vann sin seger den 25 maj 2000 – detta folk som à¥stadkom den första segern nà¥gonsin i den arabiska kampen mot den israeliska fienden. Trots den grundläggande militära styrkeskillnaden, och trots det faktum att majoriteten av và¥ra arbiska bröder och majoriteten av và¥ra muslimska bröder övergav oss och trots hela världens tystnad genomförde detta libanesiska folk denna mirakulösa seger som förbluffade världen och förödmjukade sionisterna. Sionisterna betraktar detta folk pॠett särskilt, unikt sätt pॠgrund av den särskilda och unika prestation som de utförde under kampen mot dem. Idag är striden inte längre en strid om fà¥ngar eller fà¥ngutväxling. Man kan säga att den sionistiska fienden reagerar varje gà¥ng nà¥gon armà© eller nà¥gon stat med gränser och regler tillfà¥ngatar dess soldater nà¥gonstans i världen. Men det som sker idag är inte ett svar pॠtillfà¥ngatagandet av nà¥gon deras soldat; det är ett sätt att göra upp räkningen med folket, motstà¥ndet, staten, armà©n, de politiska krafterna, regionerna, byarna och familjerna som fick den aggressiva, illegala företeelsen att lida detta historiska nederlag, som hon aldrig har accepterat.
Idag pà¥gà¥r sà¥ledes ett totalt krig, som sionismen för i syfte att fullständigt göra upp räkningen med Libanon, dess folk, dess stat, dessa armà© och dess motstà¥ndsrörelse, som hämnd och vedergällning för dess seger den 25 maj 2000.
Kära stà¥ndaktiga mujahid, ärofulla folk, jag vet att den överväldigande majoriteten av detta folk i sina sinnen, hjärtan, viljor, sin kultur, sina tankar, sin kärlek, passion och offervilja är ett ärofullt, värdigt, hederligt, exceptionellt och stolt folk, inte ett servilt, underdà¥nigt, eftergivet folk som ger upp. Jag säger till er att i denna kamp stà¥r vi – inte vi i Hizballah, inte vi i Hizballahs motstà¥ndsrörelse, utan vi i Libanon som stat, folk, armà©, motstà¥ndsrörelse och politisk kraft – inför tvॠvalmöjligheter: antingen underkastar vi oss omedelbart de villkor som den sionistiska fienden vill diktera à¥t oss alla med hjälp av de pà¥tryckningsmöjligheter, det stöd och den uppbackning som hon har frà¥n Amerika, frà¥n världen i stort, och, tyvärr, frà¥n araber. Antingen underkastar vi oss fullständigt hennes villkor, vilket betyder att föra Libanon in i en israelisk tidsà¥lder under israelisk dominans – helt uppriktigt är det vad saken gäller – eller sॠstà¥r vi fast. Det är den andra valmöjligheten: att vi framhärdar, att vi framhärdar och utmanar…
Under Operation Vredens druvor[1] 1996 och Operation Ansvarsutkrävande[2] 1993 hade de trumf pॠhand i början, och và¥r ställning var mycket värre. Men idag är situationen annorlunda. Tro mig, och jag menar detta, situationen är annorlunda nu. Allt vi behöver göra är att framhärda, stॠfast och eniga stॠupp mot dem, och jag vet och jag slà¥r vad om att majoriteten av và¥rt folk är stà¥ndaktigt, ett mujahid-folk som kan offra sig, som inte behöver nà¥gon uppmuntran. Det jag säger nu är bara en komplettering av denna förestälning och en bekräftelse av detta val, och ett klargörande av dess innebörd.
Vad gäller det som jag vill säga till motstà¥ndskämparna, mina kära älskade bröder: pॠdem vilar förhoppningarna hos varje libanes, varje palestinier, varje arab, varje muslim, varje fri och anständig människa i denna värld, varje förtryckt och torterat offer för orättvisan, var och en som älskar stà¥ndaktighet, mod, värdighet, värden och ära – de karaktärsdrag som de visar genom sin närvaro pॠslagfältet och i sin kamp mot denna fiende…
Till sionisterna, till den sionistiska entitetens folk säger jag vid denna tidpunkt: ni kommer snart att upptäcka hur klantiga och korkade era nya härskare, era nya ledare är. De kan inte bedöma verkligheten. De har ingen erfarenhet av det. Ni sionister säger i opinionsundersökningar att ni tror mer pॠmig än pॠera egna företrädare. Sॠnu uppmanar jag er att lyssna noga och tro mig. Idag har vi framhärdat trots angreppet som ägde rum igà¥r kväll i de södra förorterna. Men angreppen sprider sig i varje by, kvarter, gata och hem i Libanon, det är ingen skillnad mellan södra Beiruts förorter, staden Beirut eller nà¥got hem i södra Libanon, i Bekaa, i norr, eller berget Libanon eller nà¥got hörn av Libanon.
Ekvationen har nu förändrats. Jag tänker inte idag säga att om ni angriper Beirut, kommer vi att angripa Haifa. Jag tänker inte säga till er att om ni anfaller Beiruts södra förorter, sॠkommer vi att anfalla Haifa. Ni vill avskaffa den ekvationen, sॠnu har vi och ni avskaffat den i verkligheten. Ni ville öppet krig, och vi inleder nu ett öppet krig. Vi är beredda pॠdet, ett krig pॠvarje nivà¥. Till Haifa, och, tro mig, bortom Haifa och bortom det som finns bortom Haifa. Inte bara vi kommer att fॠbetala priset. Inte bara và¥ra hus kommer att bli förstörda. Inte bara và¥ra barn kommer att dödas. Inte bara và¥rt folk kommer att fördrivas. Den tiden är förbi. Sॠvar det före 1982, och före à¥r 2000. Den tiden har nà¥tt sitt slut. Jag lovar er att den tiden är förbi. Därför mà¥ste ni ocksॠbära ansvaret för vad er regering har gjort, för vad den regeringen har satt sig före. Frà¥n och med nu ville ni ha öppet krig, sॠdet blir öppet krig. Ni ville det. Er regering ville ändra spelreglerna, sॠlà¥t dॠreglerna ändras. Idag vet ni inte vem ni slà¥ss mot. Ni slà¥ss mot barnen till Muhammed, till Ali, till al-Hasan, till al-Husayn, till Profetens familj, till Profetens följeslagare. Ni slà¥ss mot ett folk som har en tro sà¥dan som ingen annan pॠjorden äger. Och ni har valt öppet krig med ett folk som är stolt över sin historia, sin civilisation, sin kultur, och som ocksॠäger materiella resurser, skicklighet, expertis, kunskap, lugn, fantasi, övertygelse, stà¥ndaktighet och mod. Med Guds hjälp kommer kampen under de kommande dagarna att stॠmellan oss och er.
Vad gäller de arabiska härskarna vill jag inte frà¥ga er om er historia. Jag vill bara säga nà¥gra ord. Vi är äventyrare. Ja, vi i Hizballah är äventyrare. Men vi har varit äventyrare sedan 1982. Och vi har givit và¥rt land bara seger, frihet, befrielse, värdighet, ära och stolthet. Det är và¥r historia. Det är và¥r erfarenhet. Det är và¥rt äventyr. à…r 1982 sade ni och sade världen att vi var galna. Men vi bevisade att vi var de förnuftiga, sॠvem var dॠgalen? Det här är annorlunda, och jag vill inte bli oense med nà¥gon. Sॠjag säger helt enkelt till dem: satsa ni pॠert förnuft, sॠsatsar vi pॠvà¥rt äventyr, med Gud som và¥rt stöd och và¥r välgörare. Vi har aldrig nà¥gonsin räknat med er. Vi har litat till Gud, và¥rt folk, và¥ra hjärtan, và¥ra händer och và¥ra barn. Idag gör vi detsamma, och med Guds hjälp ska vi segra. De överraskningar som jag lovade er tar sin början nu. Nu, till havs utanför Beiruts kust, kan ni se att ett israeliskt militärfartyg som angrep và¥r infrastruktur, som anföll và¥rt folks hem, và¥r civilbefolkning, stà¥r i brand. Det kommer att sjunka, och ta dussintals sionistiska israeliska soldater med sig. Detta är början. Mycket mer kommer att sägas innan slutet. Fred vare med er och Guds nà¥d!
Översatt frà¥n den engelsksprà¥kiga versionen och försedd med noter av Anders Püschel; källa: http://www.informationclearinghouse.info/article14007.htm
Noter
[1] “Operation Grapes of Wrath”, en sexton dagar là¥ng militär operation av Israel i april 1996 mot i huvudsak, men inte uteslutande, södra delarna av Libanon.
